.. dock lite irriterande kanske, sådär klockan 4 på morgonen? ;)

I måndags ringde jag till Valla och frågade hur vi skulle göra med Pucko. Jag förklarade att han haft ont hela helgen och att jag trodde att knät börjat luxera igen. Hon sa att det skulle vara bra om jag kom in på en akuttid hos Emma Påhlsson, så jag bokade en tid klockan 3.
Linnea kom och skjutsade in mig och Pucko och blev vid 3 invisade på rummet av en sköterska som kollade av läget lite innan hon skickade in Emma.

Emma kände igenom honom lite (kollade slemhinnor, ögon, lyssnade på hjärta och lungor) och sedan kände hon lite försiktigt på hans bakben, men det var inte så lätt eftersom han hade så ont. Så istället fick han komma ner på golvet så hon fick se hur Pucko rörde sig (vilket var ganska mycket fast än att han höll upp benet och fräste) och hon såg ju hur illa det var. Så hennes alternativ var ungefär amputation eller låta honom somna in.

Jag ringde upp Erik så att han fick prata med Emma och under tiden fick Pucko en smärtlindringsspruta.
När de pratat klart så sa hon att hon skulle skriva ut lite smärtlindring som vi skulle få med oss hem. Men när vi väntat en stund så kom sköterskan in igen och frågade om hon kunde ta med Pucko och visa honom för VD'n som höll på lite med ortopedi. Självklart fick hon det så hon gick iväg med Pucko och Linnea och jag satt och läste i en bok.

Efter ett längre tag kom Emma in och sa att de tog några gratisplåtar (röntgen) på honom och det var därför det tog så lång tid. Så vi satt och väntade en stund till innan Pucko kom tillbaka, och efter en kort stund kom Björn in och bad oss följa med honom till en skärm.
På skärmen såg vi att knäskålen satt på insidan av benet/knät. Alltså har linan som Helene virat runt knät och fäst i ett benutskott gått av, antingen pga att han rört sig för mycket eller pga att infektionen och inflammationen i knät brutit ner linan så den gått av.

Björn tyckte att vi skulle ta hem honom, ge honom två sorters antibiotika + metacam + tradolan (smärtlindring). Han skulle ringa till Helene (som hade semester den här veckan) och höra vad hennes tankar var, så skulle han återkomma till oss antingen dagen efter eller på onsdagen. Björn menade på att man inte kunde göra någonting förrän inflammationen gått ner iaf, så det spelade ingen roll ifall vi hade 1'000'000 kronor - de skulle ändå inte kunna operera.

Under samtalet vi skärmen kom Erik (klockan hade passerat 4) så efter vi fått medicin och recept kunde vi äntligen åka hemåt.

Tack Linnea för skjutsen, stödet och sällskapet!

Det har gått sådär den här veckan.

Efter veterinärbesöket så såg vi framåt, hoppades på en friskförklaring den 1/3. Men i måndags tyckte jag att svullnaden gått upp, han haltade något mer än vanligt och fräste lite grann när jag skulle massera. Sedan i mitten på veckan (tror tisdag eller onsdag) så fick han jätteont, drog upp benet mot magen och bara skrek. 

Vi hade ringt till Helene Backman angående svullnaden och hur vi skulle göra med antibiotikan eftersom den skulle ta slut på lördag (idag). Angående svullnaden och haltandet trodde hon att han kunde stukat sig, så vi skulle avvakta så skulle hon ringa tillbaka på fredag (igår).
Vi tog upp honom, tog tempen och när Erik satt ner honom i buren igen så drog han upp benet och skrek, fräste. Första tanken var att det hade hoppat ur led. Vi ringde upp Helene igen och hon förstod inte vad det kunde vara.

Åtminstone 1 gång varje dag har det hänt, och jag förstår inte.
Igår så ringde Helene upp och föreslog att vi skulle testa en ny antibiotika, så det har vi börjat med. 
Vi tar inte längre upp honom ur buren vid tempning utan han får vara kvar. På eftermiddagen lyfter vi upp buren så att han kan gå under. Då får han inte heller maten i skålen utan vi lockar honom så att han går fram och tillbaka och får mat som belöning.

Finaste bästaste underbaraste Pucko.

Mamma, jag, Erik och Pucko infann oss på Valla djursjukhus halv 2, vi satt som på nålar tills Sandra kom och visade oss in till ett undersökningsrum en kvart senare.
Hon frågade hur det hade gått hemma med medicinering, tempning och hur han mådde, under tiden fick han gå runt på golvet och sträcka på benen. Sandra sa att det var stor skillnad på honom, han såg mycket piggare ut än när vi var där några dagar tidigare. Hon tog tempen innan hon gick och förberedde Helene.

När Helene kom in så sa hon att hon inte kunde förstå hur ha kunde blivit så dålig nu, när det ändå gått ett bra tag sedan operationen. Hon menade på att om han skulle blivit dålig så skulle han blivit det typ 3 dagar efter OP, inte 3 veckor! Pucko fick visa upp sin fina, dock lite stela, gång för Helene och hon kände även igenom hans båda ben länge och väl. Hans vänstra (opererade benet) lymfknöl var något förstorad (betyder att han antagligen haft en infektion i kroppen, troligtvis i blodet).
Hon visade hur vi skulle massera honom, att vi skulle gå försiktigt fram och hålla honom så mycket i buren som möjligt. Vi skulle fortsätta med antibiotika-kuren och med Metacam'et så skulle nog allt bli bra.

Det var tre glada ansikten som kom ut ur undersökningsrummet!

3 veckor sedan operationen.
Jag var hemma från skolan och skulle bara åka till provet på eftermiddagen. Tog ut Pucko så att han fick sträcka på benen lite, gå en stund. Upptäckte ganska snart att han var väldigt stel och att han haltade, efter en stund började han även hoppa på 3 ben..

Ringde Erik, ringde Valla och fick en tid halv 3, ringde mamma och bad om skjuts dit.
De resterande 3½ timmarna låg jag i sängen och väntade, uppgiven. Allt som gått så bra och först nu kommer det här stora bakslaget.
Vid 2 kom båda mamma och Erik innanför dörren och vi begav oss mot Valla, där vi halv 3 blev invisade i ett undersökningsrum och fick svara på lite frågor när allt började och massa sådant.
Efter en stund kom veterinären Charlotte in och klämde och kände på Pucko, tog även tempen. Det visade sig att han hade väldigt hög feber (40,3) och att han fått en infektion i benet. Om det var i leden eller om benvävnaden blivit angripen visste hon inte, utan det kunde bara avgöras med röntgen.

Vi fick vänta ett tag innan djursjuksköterskan (Sandra) kom in igen, med papper på att han skulle stanna kvar! Detta hade vi ingen aning om så vi bad att få träffa Charlotte igen innan vi gick med på att lämna honom. Det tog ett långt tag innan hon kom in och berättade då att man skulle behöva röntga, söva ner och gå in och spola rent knät. Dyr historia sa vi och ville ha reda på pris eftersom försäkringen inte täcker.
Sandra kom in efter ett tag och sa att mellan 8-9000 kronor skulle det gå på tillochmed imorgon (över natten till 1/2), sedan berodde det på hur han mådde om han skulle behöva stanna över helgen också. Plånboken skrek, allt rasade ihop liksom.
Sandra skickade in Charlotte igen för att besvara våra frågor om andra alternativ.

Ett alternativ var att ta hem honom och ge honom smärtlindring, Metacam och antibiotika. Detta var alls inte säkert att det skulle hjälpa då man egentligen behöver ta blodprov och odla för att få fram vad det är för bakterier och på så sätt få fram rätt antibiotika. 
Vi valde ändå att välja det här, ett billigt alternativ som gav oss lite tid att tänka. Pucko fick en smärtlindringsspruta innan vi gick där ifrån.

Den antibiotikan vi fick hämta ut var den vanligaste sorten och ska ges 2ggr/dag i 10 dagar

Smärtlindringen ska ges ½ tablett max 3ggr/dag