Veterinärbesöket 4/2-13
Mamma, jag, Erik och Pucko infann oss på Valla djursjukhus halv 2, vi satt som på nålar tills Sandra kom och visade oss in till ett undersökningsrum en kvart senare.
Hon frågade hur det hade gått hemma med medicinering, tempning och hur han mådde, under tiden fick han gå runt på golvet och sträcka på benen. Sandra sa att det var stor skillnad på honom, han såg mycket piggare ut än när vi var där några dagar tidigare. Hon tog tempen innan hon gick och förberedde Helene.
När Helene kom in så sa hon att hon inte kunde förstå hur ha kunde blivit så dålig nu, när det ändå gått ett bra tag sedan operationen. Hon menade på att om han skulle blivit dålig så skulle han blivit det typ 3 dagar efter OP, inte 3 veckor! Pucko fick visa upp sin fina, dock lite stela, gång för Helene och hon kände även igenom hans båda ben länge och väl. Hans vänstra (opererade benet) lymfknöl var något förstorad (betyder att han antagligen haft en infektion i kroppen, troligtvis i blodet).
Hon visade hur vi skulle massera honom, att vi skulle gå försiktigt fram och hålla honom så mycket i buren som möjligt. Vi skulle fortsätta med antibiotika-kuren och med Metacam'et så skulle nog allt bli bra.
Det var tre glada ansikten som kom ut ur undersökningsrummet!
Hon frågade hur det hade gått hemma med medicinering, tempning och hur han mådde, under tiden fick han gå runt på golvet och sträcka på benen. Sandra sa att det var stor skillnad på honom, han såg mycket piggare ut än när vi var där några dagar tidigare. Hon tog tempen innan hon gick och förberedde Helene.
När Helene kom in så sa hon att hon inte kunde förstå hur ha kunde blivit så dålig nu, när det ändå gått ett bra tag sedan operationen. Hon menade på att om han skulle blivit dålig så skulle han blivit det typ 3 dagar efter OP, inte 3 veckor! Pucko fick visa upp sin fina, dock lite stela, gång för Helene och hon kände även igenom hans båda ben länge och väl. Hans vänstra (opererade benet) lymfknöl var något förstorad (betyder att han antagligen haft en infektion i kroppen, troligtvis i blodet).
Hon visade hur vi skulle massera honom, att vi skulle gå försiktigt fram och hålla honom så mycket i buren som möjligt. Vi skulle fortsätta med antibiotika-kuren och med Metacam'et så skulle nog allt bli bra.
Det var tre glada ansikten som kom ut ur undersökningsrummet!