Klockan 7:15, efter två tvättningar till med Descutan, var vi i receptionen på operationsavdelningen. Efter bara några minuter i väntrummet så fick jag gå in och byta om. Det jag inte visste om var att jag redan då var tvungen att säga hejdå till Erik! Lite småpanik fick vi båda två då..

Jag fick alltså byta om till ett slags.. sjukhusnattlinne? Ja en sån där klassisk som man knyter i ryggen! Och även ett par lååånga strumpor som var sjukt obekväma.. Ovanpå detta en grön näthatt och ett par blåa skoskydd på fötterna.

Sedan gick jag och receptionisten ut genom en dörr och sedan en bit i en korridor tills vi kom fram till det som jag kallar för narkosrummet. Här ligger alla som ska in på operation, liksom förbereder allt inför narkosen. Kan säga att det var jag och ett spädbarn som drog ner medelåldern där inne!

I alla fall, jag fick en säng att ligga i, skoskydden åkte av och efter enkort stund så kom 2 narkosläkare fram och frågade om mitt namn och personnummer innan jag fick ett armband. Sedan kom en tredje narkosläkare och tog över, hon rullade iväg mig och när vi var framme utanför operationssalen blev jag parkerad och fick gå in på egna fötter.

Salen var stor och rund, i mitten var själva operationsbordet och runt det var det massor med olika maskiner. Jag fick lägga mig ner, fick en filt över mig och mellan mina fötter fick jag ett rör som blåste in varmluft - asskönt! Min vänstra arm placerades på en slags bräda och på högra sidan satte man upp en liten.. vägg (?) så armen inte skulle falla över kanten.

Vid det här laget var det cirka 5 personer i rummet, tror de flesta var narkosläkare. En frågade lite frågor, typ om jag ätit något idag, blivit sövd förut och lite sånt. En annan skulle sätta in en infart i min vänstra hand, hon lyckades men blodkärlet sprack.. PAIN. (Hela handen är blå nu..) En annan läkare såg hur ont det gjorde så hon gick och höll mig i handen! Under tiden satte de in en infart i armvecket istället, kändes som en dröm i jämförelse!
Jaa, sen fick jag en syresmätargrej på fingret och sen var det dags för syrgasmasken. Hon som höll masken förklarade hur allt skulle gå till, att jag skulle ta djupa andetag och sedan så skulle de säga till när de började injicera det som man blir trött av. En annan tjej höll mig i handen och den tredje höll i själva injektionen. Jag började känna mig väldigt trött och vimsig och vips så sov jag!
Det jag kommer ihåg i efterhand är att jag drömde.